Carmens nya liv

Carmen är 7 veckor och ska utbildas till tryffelgris. Skånes Djurpark sponsrar Tjörnarps tryffelprojekt och jag blir fostermor.
Hon är skär med svarta fläckar, ett Linderödssvin. Trynet är mjukt och öronen varma. När jag kliar henne lägger hon sig på rygg och kurrar. Jag räknar till 18 små spenar. Hon blundar. Ögonfransarna skuggar kinden.
Jag har aldrig förr klappat en gris.
I söndags byggde jag hägn. Jag lånar slägga av grannen, slår ner stolpar och spänner nät. I mitten flaggstången.
Jag har aldrig förr lyft en slägga.
Jag ställer in parasoll och bord och planterar vildvin längs nätet. Drömmer om vindruvor som ett tak mot flaggstången? Och högtalare med opera till Carmen? Och jag kan sitta under parasollet och dricka prosecco…
I måndags kom hon. Vi öppnade hundburen. Å så gullig! Jag vände ryggen till för att ta kameran. När jag hämtat den var objektet borta. Carmen hade rymt! Ut på vägen! Åskan mullrade olycksbådande.
I störtande åskregn bedrevs grisjaken. Carmen trippade före på nätta tår, med retsamt rund stjärt. Tjurarna skockades storögda vid taggtråden och glömde tugga. Carmen slank in i skogen. Förtvivlade försökte vi följa efter. Tryffelkarriären slut, och nu får Kyrkbyn sitt första vildsvin.
Då kom bussen farande. Dyblöta och vilda, med fäktande grenar, fick vi den att sakta ner. När bussen passerat sköt Carmen som ett skott ur skogen och sprang skrikande efter, i galopp mot Tjörnarp. Kanske skulle hon fortsatt ända till Skånes Djurpark om inte jag fått en idé.
Jag hämtade Volvon och körde efter. Där stod Carmen på krönet och skrek som på mamma. När hon hörde Volvon tvärvände hon och rusade mot mig. Jag la in backen. Med full gas backade jag ända hem, runt hörnet, in i trädgården. Och Carmen efter, rätt in i hägnet avbara farten, vallad av Volvon
Djurparken bekräftar nu att de kör ut maten med traktor. Volvon står vid hägnet och när Carmen känner sig ensam tomkör jag en minut. Operan får komma sen.