Livet är förändrat. Plötsligt är det kul att ringa myndighetssamtal.
Efter Carmens rymningseskapader (särskilt den till kyrkogården) får jag för mig att jag borde kontakta ett försäkringsbolag. Jag ringer Agria och förklarar läget: Jag har en kulting som ska bli tryffelsvin.
Det blir tyst i andra änden. Sen säger dom att jag ska vänta lite för dom ska kolla upp det. Dom checkar väl mitt nummer, om det skulle vara Hassan eller nån.
Försäkringsbolaget samlar sig och ställer frågor. Nej, ingen slaktgris. Nej, ingen minigris. En bruksgris.
Bruksgris finns inte. Grisar äter man upp (på landet) eller kelar med (i stan). Men Carmen ska jobba. I servicesektorn. Skolas och kompetensutvecklas.
Hon blir klassad som minigris, får en sjuk- och olycksfallsförsäkring och jag en räkning på 430 kronor.
Jag ringer nästa försäkringsbolag. Om Carmen rymmer till kyrkogården och välter gravstenar, blir jag skadeståndsskyldig? Innehållsrik tystnad. (Det är nu det börjar bli kul.) De kollar upp och ringer tillbaks. Nej, om jag inte visar oaktsamhet är jag inte skadeståndsskyldig för gravar, dahlior eller guldfiskdammar som Carmen gräver upp. Jag får en extra ansvarsförsäkring och en ny räkning.
Oj det kostar. Bäst att starta firma. Ihop med två kompisar startar vi ett handelsbolag. Jag satsar grisen och de var sin dvärgpudel. Vi döper oss till Tartuffe Tryffeljägare. Vi känner att vi utgör en spets mot framtiden. Registreringen kostar 1000 spänn.
Jag ringer revisorn. Ska jag ta kvitto på bananchipsen? Klart jag ska. Och gummistövlarna och operamusiken och allt som behövs.
Jag tror jag gjorde hennes dag.
Sen ringer jag skatteverket, och det är riktigt kul. Jag ska utbilda ett tryffelsvin, men vet inte var tryffeln finns. Så jag måste köpa in tryffel som hon kan träna på. Kan jag dra av den?
Lång tystnad.
Sedan: svar ja. Om den är nödvändig för verksamheten.
Sa jag att mitt liv är förändrat? Frågan är nu om jag ska betälla tryffeln från Gotland eller Italien?