Vi höjer priset sen

–Hur känns det att vara utrotningshotad? frågar jag Carmen och klappar henne medlidsamt.
–Hur känns det själv? kontrar hon. Med klimathotet?
Carmens hägn nummer två är översvämmat. Nu är det skogen som gäller. I isande regn klafsar jag runt och demonterar teepeen, flyttar den ut mellan träden där det är högre och torrare. Jag är dyblöt, frusen och gyttjig till knäna.
Men det kunde varit värre, säger vi oss.
Det kunde alltid vara värre. Man kunde till exempel suttit på Sturegallerian med torra fötter och ätit förlagslunch med ostron och kändisskvaller. Då ska man ändå vara tacksam för den friska luften. Och att vara utrotningshotad är i alla fall en genuin position.
Jag hinner fylla teepeen med ren torr halm just innan det blir mörkt. Carmen röffar belåtet och rumsterar i boet. Själv går jag in i köket och tar fram vågen. En liten våg med stor precision, från Viktväktarna lustigt nog – för i denna familjen vaktas knappast några vikter.
Jag har varit på Gotland och skördat tryffel. Vi var sex personer med fyra hundar som skulle prova på. Carmen fick inte komma. Det har jag inte nämnt för henne. Det räcker gott och väl att hon är utrotningshotad. Jag köpte hela skörden, det kostar 3500 kr kilot plus moms, dyrare än guld. Nu står jag i köket och väger upp små portioner. 50 gram styck, lägger i små förslutningsbara plastpåsar, ner i en förslutningbar kaffeburk, in i kylen. Jag vet inte varför jag får en impuls att dra för gardinerna.
Dagen efter har frosten kommit. Vi tar påsarna med och så går Carmen och jag ut i byn. Nu ska det distribueras. Jag känner mig som en knarklangare. Carmen är min bodyguard när vi smyger ut i skymningen.
Vägen är glashal. Klövarna på dom här utrotningshotade grisarna är inte dubbade, så Carmen gå ner i kryss-spagat direkt, som Bambi. Aha, säger hon, klimathotet är alltså detta.
Sen behöver jag bara dra jag lätt i kopplet och Carmen börjar glida på skinkorna, som en tungt lastad släde, hela vägen ner mot kyrkan. När vi kommer till det första huset är hennes skinkor rödflammiga.
–Det kunde varit värre, tröstar jag. Så här veckan före jul. Det kunde varit senapspanerat.
Hon låtsas inte förstå vad jag menar.
Vi knackar på den första dörren, står beredda med påsen och väntar på svar.
Carmen viskar:
–Vi höjer priset sen va, när dom har lärt sig smaken?
Så talar ett äkta tryfffelsvin, från de utrotningshotades klubb.