Workout i gristempo

Solen har kravlat sig väst om kyrkspiran och trots 3 ton glaciär på hustaket är det bara att inse att man har knappt tio veckor på sig att fixa bikinifiguren.

Lyckligtvis erbjuder grishållning fin möjlighet att snabbt komma i form. Här följer Kyrkbyns unika grisbaserade work-out.

Börja tidigt innan grisen vaknar. Ta pannlampa på, smyg ut och samla in de kringsparkade foderkärlen. Har du tur är de inte fastfrusna i marken. Stapla dem på huvudet och balansera in till fodertunnan.

Ös upp foder, än med vänster, än med höger hand för att motverka musarm.

Medan grisen äter gör du andningsövning. Det gäller att tina den hopfrysta skjutregeln så grinden kan öppnas. Sitt på huk, balansera på tårna, sträck armarna åt sidorna. Blås varm luft över regeln. Andas in med vänster näsborre varannan gång och höger varannan. Undvik att hyperventilera! När grisen ätit upp bör hjärnan kännas renad och i lätt yrsel svävar ni mot nästa övning.

Gör en uppfriskande kapplöpning genom den meterdjupa snön till skogshagen. Vält gärna några cyklar på vägen, det piggar upp. Vädra lungorna: skrik i kapp med grisen, det höjer tempot.

Nu är uppvärmningen klar. Dags för den dagliga friläggningen av den insnöade eltråden. Stå grensle om tråden (gummistövlar!) och stampa ner snön: vänster fot, höger fot. Följ rytmen, tänk positivt. 300 meter tråd räcker till alla möjliga sorters afirmationer.

Morgonpasset bör vara klart lagom till lunch. Ta igen dig några timmar.

Nu börjar det roliga. Ta med två snöskyfflar. Ge den ena till grisen. Det gäller att skotta snö på varandra. Den som begraver den andre först vinner. Jobba på. Väl valda kraftord hjälper till och ger energi.

Du har nu meterhöga isklackar under gummistövlarna. Grisen är besegrad och stelfrusen. Skjutregeln är åter nerisad. Frilägg svinet, böj knäna, lägg armarna bakifrån runt grisen, lyft (inte med ryggen!). Tippa försiktigt grisen över stängslet. Ta med den bottenfrusna vattenhinken in och tina före kvällsmaten.

Som enkel avspänning före sänggåendet: sjung en vaggvisa för grisen samtidigt som ni tillsammans river reklambladet från Friskis & Svettis i små strimlor.

Nu kan ni unna er lite belöning. Dela på 6 påsar mandelbiskvier och 10 liter varm nyponsoppa toppad med tryffeldoftad vispgrädde. Det lenar i magen, förhindrar utmärgling och bygger upp en elegant sommarprofil.

Profil för partnersök

Carmen kommer fortsättningsvis att brunsta var tredje vecka tills hon blir dräktig. Veterinären tipsar om tittskåpssterilisering på stirriga ston som nån utför på Jägersro. Men det är osäkert om det funkar på gris. Och lite väl drastiskt, tycker jag, på en tonåring.

Men risken är att nån kringvandrande tölp med feta betar kommer och förvrider huvudet på henne en vacker vårkväll. Bättre att ta tjuren vid hornen och leta efter den perfekta partnern.

Jag sätter mig med laptopen ute hos Carmen och vi loggar in på en av de mer seriösa kontaktsajterna.

– Du ska svara spontant, instruerar jag. Ju sannare, desto större chans att haffa rätt galt.

Vi sätter igång och Carmen svarar på ett hundratal frågor om sin personlighet och sina vanor. Några svar förvånar mig.

– Tappar du verkligen aptiten när du har kärleksbekymmer? Och absolut trohet? Talar ”operaitalienska” – vad är det? Okej, jag skriver som du sagt.

Andra svar är självklara: sover med öppna fönster, har arkeologi som hobby och killen ska ha varmt hjärta men inte gärna hemmavarande barn.

Det tar en timme. Sen kommer testresultatet.

Förstånd, Känsla, Instinkt:

Du njuter fullständigt av livet – spontant, direkt och med stor upplevelseförmåga. Dina bästa reaktioner kommer från en instinktiv ”magkänsla” (instinktandel 71%). Din hunger efter upplevelse förtränger tyvärr ibland dom andra två viktiga områdena: känslorna (21%) och det rationella förståndet (8%).

Tips för partnerval:

Du är en fascinerande och omtänksam partner som inte borde ha svårigheter att hitta den rätta mannen. Din njutnings- och livsglädje smittar av sig. Många blir betagna och begeistrade. Men det kan leda till konflikter emedan du sällan gör dig mödan att tänka igenom och planera dina handlingar rationellt. Det är viktigt att även beakta rationella överläggningar och inlevelseförmågan. På så vis undviker du onödiga gräl. Du bör söka en partner med samma emotionalitet men som har lite mer förnuft. Om han inte har det kan din utpräglade lidelse lätt leda till måttlöshet i vissa situationer. En man med en liknande förhållande av drift och självkontroll passar dig bäst. Du borde akta dig för utpräglat moraliska människor.

Jag klickar på ”möjliga partners”. En intelligent bov, det är alltså vad Carmen behöver. Och titta – där är en med 71 procent matchning: 18-årig dataingenjör från Norrbotten.

– Är där foto? frågar Carmen. Jag får titta!

– Nä man får inte se foton förrän man själv lägger in sin bild. Jag tar en. Stå still nu och försök att sansa dig! Cheeeeeese!

Hur tryffel luktar sexigt

Hur luktar tryffel? Ett ord sammanfattar ganska väl: Sexigt.
Erotisk stimulans nämns ofta som en av tryffelns fördelar. Hur det är med det lär vara svårt att bevisa, eftersom fantasin därvidlag spelar en så stor roll. Och fantasin, det är i alla fall säkert, blir klart stimulerad av allt som är ruskigt dyrt.

Jag är tacksam över att Carmen har så god nattsömn: utan vidare 12-14 timmar i sträck. Det uppskattar vi här i huset, där egen sovro är högt prioriterad. På natten hör vi henne ibland grymta högt ur halmen. Smyger man nära ser man att hon talar i sömnen. Hon drömmer!

Vad hon drömmer om kan man ju inte veta (tryffel förhoppningsvis). Vad hon vaknade av häromnatten är emellertid lättare att räkna ut.

I förrgår fyllde Carmen 7 månader. Mitt i natten väcktes vi av ett fruktansvärt oväsen. Katterna for storögda upp i fönterkarmen och hunden stod skällande i soffan. Jag kikar ut. Våra hakor blir hängande. Carmen går bärsärkagång.

Hon står med frambenen på sin uppochner-vända vattenhink, en stabil murbrukshink. Hon stegrar sig, tar sats och prickar hinken med klövarna så att den i ett slag vänder sig ut och in. Gör om det, den som kan. Sen nitar hon till hinken med trynet och skickar in den i skogen.

Det är bara förspelet.

Hon ställer sig sen på bakbenen och trummar på taket till sitt sovskjul. Det är av plåt och låter som en västindisk bensinfatsorkester i natten. Därpå gör hon ett utfall mot sittbänken-med-bord, som står intill flaggstången. Hon klättar upp. Bordsytan är hälften så stor som hon. Där dansar hon runt några varv medan hon utstöter höga tjut, ett äkta Carmenskt flamencosolo. Sen reser hon sig på bakbenen och börjar klösa på flaggstången samtidigt som hon skakar i hela kroppen.

Det är kort sagt en av de scener som i folkmun ofta beskrivs med ”man skulle haft kamera”.

Vi inser chockade att Carmen upplever sin första brunst och att flaggstången helt oförskyllt fått spela rollen av fallos.

Ja vad gör man? Eftersom den naturliga boten inte finns inom räckhåll värmer jag en välmenande balja té som jag spetsar med en näve salvia. Jag raglar ut i natten till den besatta gyltan. Tvärstannar. En ljuv doft omsvärmar Carmens hägn. En mättad, stark, lysten doft. Tryffel!!!

Nu vet vi varför grisar gillar tryffel. Den doftar som brunstig sugga.

Och den som inte vet hur brunstig sugga doftar, kan bara skaffa lite tryffel och snusa på.

Överbeskyddad?

När jag hämtar Carmen från jobbet som tillfällig markröjare har det just börjat frysa. Hela grisen är inbakad i svart gyttja. Bara ögonen glimmar blanka inifrån den stelnande lerstoden. Hade jag kommit lite senare skulle jag fått ta henne på gaffeltruck. Men nu travar hon tacksam in i släpet på egna ben, lockad av en näve majs på rampen. Snön faller, i takt med temperaturen. Röken stiger ur skorstenarna. Hemma väntar torr ren halm under snedtaket.

Vid midnatt är det åtta minus. Jag går ut med kvällstéet (3 l svartvinsbärs med russin och skivad banan). Rädd att finna henne djupfryst. Men torr, varm och mirkulöst gyttjebefriad dyker hon upp från halmen och doppar trynet i baljan. Öronen är varma och ryggen strålar som en kamin. I åtta minus!

Sover man ute i det vädret då är man bra vild. Ändå är hon tamare än mina innekatter.

Vild och tam. Jag grubblar över den gränsen. För där går också gränsen för mitt ansvar.

I Norrland svälter renarna när betet är isbelagt. Renägarna våndas.

I Stockholm har en kvinna haft elva svanar boende i sin etta.

En tonåring jag känner lade hela sitt sparkapital på att betala sitt marsvins sjukhusbehandling: femtusen kr. Det är förståeligt. Liv är liv, och har man tagit ett ansvar ska man fullfölja det. Men var går gränsen?

Werner Herzog har gjort en dokumentär, ”Grizzlyman” (se den!) om en kille som går ut i vildmarken för att hjälpa grizzlybjörnar. Björnarna irriteras av hans närgångenhet och hjälper sig själva genom att äta upp honom.

Föreningen Landtsvinet samlar ägare till Linderödssvin. I medlemsbladet läser jag att största faran för linderödarna är att bli övergödda och daltade med. Det kan på sikt skada överlevnadsförmågan hos dessa genbanksregistrerade djur. Utrotningshot för dem består inte av tjuvjakt och miljögifter utan av proteintungt kraftfoder och vaccinationer. Mänsklig missriktad välmening och inlevelse är en fara.

Att utöva inlevelse som inte bara är en projektion av ens egna behov, det är en nyttig skola. En tuktad empati som ser den andres villkor mer än sina egna emotioner. Kanske är också det en sorts överlevnadsförmåga att utveckla för oss människor?

Att skrika sig igenom smärta

När jag första gången hörde hunden klappra med tänderna trodde jag inte mina öron. Det var dan efter jag hade installerat Carmens elstängsel. Yrsas tänder klapprade som trimmade kastanjetter.
–Vad håller du på med? undrade jag.
Hon försökte svara men det gick inte att fatta, så som tänderna klapprade. Sen var Carmen uppe hos Sunes för att röja potatisland. Jag satte upp den lilla eltråden, Yrsa tramsade igenom och fick sig en… kyss, som man säger. Och sprang iväg med klapprande tänder.
Yrsa har ingenting emot Carmen, men elektricitet och åska står hon inte ut med. Till följd av det har hon blivit skotträdd. Champagne är inte hennes favoritdryck och popcorn köper vi färdigpoppade.
Första gången Carmen fick en stöt tjöt hon och sprang och gömde sig. Nu är det inte så dramatiskt. När jag flyttar stängslet händer det att hon går på. Då skriker hon till och flyttar sig ett steg. Men Yrsa hör grisens skrik inifrån huset och klapprar empatiskt med tänderna.
Yrsa slutade att gå ut genom dörren som vätter mot grishägnet. Hela trädgården var som minerad.
Men för Carmen överskuggar hoppet om mat all den skräck som världen kan rymma. Några skramlande majskorn i en kaffeburk kan locka henne till världens ände. En dag kommer jag med burken. Hon hör den skramlande majsen och samlar sig, tar ett djupt andetag och så skriker hon som en karatemästare innan hon kastar sig genom tråden. Ryggborsten stryker mot tråden men hon är i sinnet redan med trynet nere i maten. Carmen är en krigare. Henne vill man inte ha som fiende.
Hunden lugnar jag stegvis genom att belöna henne med banan när vi går runt i trädgården. Klapprandet lägger sig och hon vågar åter träda ut genom köksdörren. En dag får jag henne till och med att våga passera elstaketets öppning. Det är ett genombrott i tillitsträningen och hon går utmattad in och lägger sig framför brasan.
Jag skakar ur de sista kornen ur majssäcken. Dom gömmer sig inne i vecken, dom rackarna. Till slut knycklar jag ihop säcken. Men man är ju lantbo och ingenting får förfaras. Jag tar säcken med in till brasan och trycker ner den i kaminen. Lantfriden är ljuvlig, hunden snarkar, matte drömmer tryffeldrömmar. I brasan äter sig elden in i säcken.
Sen kommer anfallet. Popcornen smattrar, lyfter kaminlocket, rikoschetterar mellan vardagsrumsväggarna.
Yrsa sprängde ytterdörren och löpte till skogs. Jag kunde som tur var gå efter ljudet av klapprande tänder så jag hittade henne. Nu börjar vi om från början. Men vem har nånsin påstått att livet ska vara smärtfritt?
–Du, svarar Yrsa och tittar förebrående på mig.