Vem gräver djupast?

Många frågar hur Carmen ska sluta. Det enda svar jag befattar mig med är: som framgångsrik tryffelgris. Och i veckan har en avgörande vändpunkt uppenbarats.

En kväll kommer Carmen hem till sin skogshage och finner en grävmaskin intill en nygrävd djup grop. Hon fryser och spelar död. Gropen har raka kanter och är djupare än någon hon tidigare sett.

Carmen smyger därifrån, ner till sitt spa, som är en bit av bäcken som jag avdelat med eltråd. Hon vältrar sig i porlande iskallt källvatten. Sen sjunker hon ner till hakan och begrundar situationen.

Folk säger att hon aldrig kommer att finna någon tryffel. De skrattar bakom hennes rygg. Tryffelgrisar, det har vi inte i Skåne. Ingen tryffel heller. Och Tjörnarp! Där jorden är sur som filmjölk. Där pH: t ligger runt 4,5! Det skulle behövas 75 ton kalk för att få upp ett hektar till tryffelnivån 7. Odla tryffel, det kommer aldrig att gå.

Har grävskopan kommit för att ta hennes plats? Är Carmen ratad? Kanske är den där gropen rent av en ersättning för det slutgiltiga julbord som aldrig fick se henne framdukad?

Carmen är bedrövad. Men källvattnet renar Carmens grumliga sinne. Hon stiger upp, ruskar på sig och travar fram till grävskopan för att ställa en rak fråga.

Grävmaskinen står där för att gräva nytt avlopp åt mig. Infiltrationsbädd och miljöcertifierat, jättefint (och dyrt). Missförståndet reds ut, som i alla bra sagor. Carmen och grävmaskinen bekantar sig. Tryne och skopa jämförs. Det ena går slumpmässigt fram på känsla och efterlämnar en ojämn och mullrik yta. Den andra skär raka spår rätt ner, med jämna kanter och knivskarpt avklippta rötter.

Under tiden strosar jag runt i spåren av bådas vedermödor. Är det inte märkligt mycket lera här? Det har jag inte tänkt på förut.

Jag tar ett jordprov. Går in och torkar det på braskaminen. Spär ut med lika delar destillerat vatten, filtrerar. Doppar pH-mätaren. Sen tappar jag hakan. 6,43! I Carmens hage!

Följande dag tar jag ytterligare fyra prov i närheten och det varierar mellan 5,9 och 6,9. Så högt har vi bara hittat i Ignaberga och Hammars park i Limhamn.

Jag går ut och kramar om Carmen och dunkar grävmaskinen i ryggen. Nu ska vi fira! Vad vill ni ha? Champagne? Prosecco?

Vatten duger bra, svarar Carmen. Men du, tillägger hon, man behöver inte gå över ån för att hämta det.