Tungt jobb som jordvält

Det var en slump att jag kom på det. Carmen har lärt sig ligga på kommando. Mina trädklättringshandskar har gumminoppor på insidan för greppets skull. Jag kliade Carmen under hakan. Å en sån ljuvlig friktion! Grymtande lade hon sig ner och vältrade runt på rygg. Mera! Mera! Klövarna sparkade i luften. Efteråt var marken slät och platt.
Alla frågar hur mycket Carmen väger. Eftersom hon inte får plats på badrumsvågen är det svårt att svara.
När jag jobbade på fängelse träffade man många som hade unika förmågor. Det kanske hör till kriminaliteten, men mest tror jag det hör till fångenskapen att utveckla egenskaper som profilerar en, när man hasar där i plasttofflor. En kille kunde säga folks vikt bara genom att titta på dem. Han prickade på kilot rätt. Också exakt hur många gram de hade gått upp eller ner sen sist. Jag vet inte vad han satt för, kanske hade han sålt grejer där grammen var viktiga.
Vi skulle behövt den blicken här. Hur mycket väger grisen nu? Alla vill veta. För grisens enda värde är att öka kvickt i vikt och billigt producera ett kotlettberg.
Carmen är tung. Om hon trampar en på tårna känns det.
I Carmens babyhage, i trädgården, är jorden genombökad ner till grundvattennivå. Varenda ogräsrot uppäten. Nu ska det bli fin gräsmatta. Jag hackar och krattar i två dar. Köper gräsfrön. Man skulle behöva en vält. Jag ser mig omkring. Vad kan jag ta?
Hrmm… Stunden är kommen. Nu måste jag veta vad Carmen verkligen väger. På Skånes djurpark lånar en snäll skötare ut ett måttband graderat med olika streck och bilder på gris och ko.
–Stå  still Carmen! Vi ska se om du håller måttet.
Jag spänner måttbandet runt hennes bröst, precis bakom frambenen. Passar in grisbilden mot kilostrecken. 123!!!
Etthundratjugotre kilo. Kan det månne vara tungt nog?
Med gumminoppade handskar och en påse torkade aprikoser leder jag Carmen till den blivande gräsmattan. Ut med fröna. Carmen tittar förundrat på.
–Såja Carmen, nu är det din tur.
Med gumminoppor och aprikoser genomförs dressyren med lätthet och elegans. Fågelkvittret tystnar, dom sitter alla i björken med gapande näbbar och beskådar Carmen som vältrar runt. Efter en timme är jorden slät och packad som en marsipanlimpa. Och välten reser sig och trippar på egna ben, lätt och lycklig, mot sin skogshage. Hon stannar och ruskar på sig och gräsfrön dansar, lätta som mygg, omkring henne