Att dö är inte det värsta

Det finns folk som sökt tre hundra jobb utan att få ett endaste svar, påstår matte. Det säger hon för att trösta. Det behövs inte. Jag är gris. Får jag inte ett jobb så tar jag det ändå. Inget stoppar en ledargris. Alltså inte grisledare heller.
Människan är en tvåbent avbild av grisen. Man märker det bl a på hur kvickt hon lär sig att grymta helt begripligt, bara man ger henne chansen. Med lite tålamod lärde jag min matte att gröffa på två veckor. Det har gjort henne till en bättre människa, säger hon.
Tack vare likheten använder sig människor av grisar för att testa sina uppfinningar. Skjuter de en gris med en ny sorts kulspruta får de veta rätt bra hur vävnader beter sig när de slits i stycken. När de provar ut nya operationstekniker för att rädda trafikoffer, då använder de gris. De söver grisen och sedan bankar, knäcker och kraschar de den så att den ska bli som nykrockad. Sen kan läkarna prova allt möjligt i lugn och ro.
Det går kvickt att utveckla nya tekniker på detta vis. Många människoliv sparas. Om vi grisar hade haft fingrar kan jag svära på att somliga av oss skulle göra samma med människor. (Jag är inte rasist. Det finns alla sorters individer inom alla raser.)
Men människor tänker begränsat i det här avseendet. De använder inte grisar tillräckligt mycket. Det finns oändligt mycket mer lärdom att utvinna.
Matte har berättat om kolgruvorna i England förr i tiden. Man tog med kanariefåglar ner i djupet. När fåglarna dog förstod man att det var syrebrist och man kunde hiva upp jobbarna i tid.
Kanariefåglar! Hur lika är kanariefåglar och människor!?
Är det inte bättre att använda en sån som jag? Jag kan vara människans feta kanariefågel i den högteknologiska gruvgången. Studera mig. Sen kan ni fly från syrebristen i tid. Ni behöver inte ens söva mig och sen operera, skjuta, bränna. Bara fråga mig. Och lyssna på svaret.
Människorna diskuterar ofta det etiska i att använda sig av djur i experiment. De upprättar regler för att eliminera lidandet. Det är bra. Men att dö är inte det värsta som kan hända en gris. Inte en människa heller för den delen.
Värre än döden för er människor är om empatin försvinner. I stället för att enbart studera grisar som opereras med tittskåpsteknik, studera även de människor som först bankar och slår de grisar som sedan ska sövas. Vad händer med en människas själ när hon ska betvinga sin empati? Vad händer med den människa som bygger ett sådant laboratorium? Vad händer med den människa som designar en ny kulspruta?
Att dö är inte det värsta. Värre för människornas liv är om empatin försvinner, för den är er viktigaste tillgång,
hälsar Carmen

(publicerad i Kristianstadsbladet 24/1 08)