Jag har länge varit på matte att införa visitation på alla gäster som kommer hit. Hon tycker det är lite pinsamt, så det har inte blivit av. Men jag går här och bökar 30 meter från hennes toalett. Merparten av skiten filtreras ju bort i septictanken men det våta sipprar vidare. Det tar tre dar så ingår det i min frukostmylla. Där kan jag smaka beskan från döttrarnas p-piller, kompisens sura anti-depressiva, och pappans bittra medicin mot restless legs.
Tänk ändå att nu kan man se framemot att få de sura-beska-bittra smakerna balanserade av lite sötma, som SvD skriver idag om sukralos. Det är lugnt med mig, jag klarar det mesta – men plötsligt inser jag att det inte är en individuell fråga. När dom här grejerna passerat mina smaklökar så går dom ju vidare ut i diket där jag pinkar. Och ner i bäcken, och ut i sjön.
Jag ska på allvar ta upp frågan igen, om passersedel för gästerna som kommer hit. Varför ska jag äta deras skit? Dom vill ju inte äta min.
Senaste kommentarer