Förberedelser för anställningsintervju

Jag tänker bäst medan jag bökar. All den energi som utvecklas genom mitt huvud kommer såklart även hjärnan till del. När nacken tar spjärn för att trycka in trynet under den frusna jordskorpan då fylls hjärnan av alla idéer från rumpan och framåt via ryggraden. När käken och hakmusklerna sedan lyfter jordkokan upp ur sina knakande rotfösten, då är det jorden och markens idéer som kommer in i mig. Och sen när jag nickar iväg jorden så den flyger, då är det himlen som genomströmmar mig.

På detta vis bearbetar jag den kommande anställningsintervjun. Hur ska jag göra gott intryck på utrikesministern? Hur ska jag ta honom ur den första häpna skrattfasen, som alla hamnar i när de hälsar på en gris? Först skrattar de, sen förfasas de, och sen när jag kommer nära för att hälsa då blir de rädda. Hur ska jag göra honom lugn? Hur mycket ska jag säga om mig själv? Och vad ska jag egentligen erbjuda? Jag måste också tänka igenom mina löneanspråk.

Greven säger att jag får inte krypa för utrikesministern. Behandla honom hövligt men absolut inte inställsamt.

Matte säger att jag ska leta efter den lilla lucka där jag kan göra mig oumbärlig. Något som ingen annan i världen kan uppfylla. Mina unika egenskaper. Inte låtsas att jag är nån annan för det kan dom andra mycket bättre.

Bara det kräver ju en hel del självinsikt. Inte visste jag att det var så ansträngande att söka jobb.

Hur som helst hoppas jag att dom ryktar mig innan så Carl får se vilken glansig borst jag har. Den är präktigt styv och fin nu efter halva vintern, mer än en halv fot lång.

Jag har bökat ett djupt hål under granrötterna. Där finns plats för oss båda. Och där har vi utsikt mot skogen. Och från skogen kan dom se oss, vildgalten och dom andra.