Matte har fått mail från en läsare som inte vet hur man svarar på bloggen. Så här står det:
“Jag är ganska ambivalent till projektet. Tycker inte att man ska jobba åt så´na typer som utrikesministern. Å andra sidan förstår jag att hon vill ha ett jobb, att hon inte vill stå utanför, inte vara beroende av bidrag, inte ligga någon till last,att hon vill stärka sin självkänsla med egna stålar och kanske köpa sig nåt snyggt att dra på sig eller nåt gott att sätta i sig.
Men jag tror inte att frågan kommer att handla om hon får jobbet eller ej utan om hon vill ha det. Hon kommer att upptäcka att hon inte vill. Det är mitt tips. Som den intelligenta och insiktsfulla person Carmen är, inser hon före nästa pressläggning att hon vill inte vara i närheten av Carl Bildt , för han är en stor GRIS.
Oj då!!! Ursäkta, förlåt!! Det bara slank ur mig… Säg inte detta till Carmen! Lova!
Jag menar, att hon inser snart, att han inte är hennes typ. Alltför mycket skiljer dem åt. Hon ser sig om efter ett annat påhugg.”
Matte sa det ändå, det bara slank ur henne. Jag har hört sånt förut. Skällsord har ju den egenskapen att dom kommer ur andra delar av kroppen är den rationella intelligenta delen av hjärnan. Jag inser att det är ett långt och tålmodigt arbete som ska till för att ändra attityder. Börja öva nu: SUGGSNYGG, GRISSMART, GALTGRANN…
Men tack för synpunkterna! Jag har en liten invändning dock. Jag trodde det var Bildt som jobbade åt oss? Så ser jag det. När jag får lön och kan betala skatt då blir jag också arbetsgivare åt Bildt. Så tänker jag. Och jag ska nog berätta för honom om saker som behöver uträttas, vänta bara.
Gyltvarma hälsningar
Carmen
Senaste kommentarer