Ska brandmän vara starka eller vårdande?

Bland vildsvinen på andra sidan stängslet pågår upprörda diskussioner. Vad grymtar ni om? frågar jag Vildgalten när han kommer på besök om natten.

–Jo, Räddningsverket vill ändra anställningsproven för dom människor som vill bli brandmän. Det står i Sydsvenskan. De fysiska testen är för hårda. Man vill göra dom lättare så fler suggor kan bli brandmän.

–Varför vill dom ha in kvinnliga brandmän?

–Så dom får in mer social kompetens! Det tycker du förstås är bra, säger han och blänger på mig. När du ska prova nästa karriär. Om inte du blir innebränd innan dess förstås.

Vildgalten är snäll och menar väl fast ibland tänker han inte längre än trynet räcker. Då får man vänligt men bestämt leda hans tankar lite längre.

–Alla varelser är olika, svarar jag. Det finns människor som är grisigare än svin. Det finns svin som är smartare än en schackspelare. Det är inte självklart, att bara för att man är fysiskt svagare så har man automatiskt högre social kompetens.

–Precis! grymtar Vildgalten. Då tycker du som jag? Du är en schysst sugga!

–Sch, var lite diskret nu. Gylta vill jag att du kallar mig. Ännu ett tag.

Ett ögonblick står våra trynen i rät linje mot varandra och vittringarna löper som lysande eltrådar mellan våra kroppar.

–Okej Carmen. Gylta. Du går inte på den politisktkorrekta genusmillimetern?

–Stopp nu, säger jag. Dra nu inte såna trynkorta slutsatser. Är social kompetens en viktig egenskap för brandmänniskor, då ska ska de naturligtvis införa ett prov speciellt på det. I stället för att bara sänka fysproven. Då kan faktiskt dom gyltor (eller galtar för den delen) som rankar högt i social kompetens få högre antagningspoäng än dom skitstarka galtarna som bara kan grymta och aldrig vågar möta någons blick. Och på det viset får man in alla dom egenskaper man vill ha bland brandmännen.

Vildgalten möter min blick och nymånen blänker i mellan hans ögonfransar.

–Du menar man går efter sina behov, inte efter kön?

–Precis. Och allt man behöver det finns i mångfalden. Som skogen, som behöver sin harsyra lika mycket som sina hackspettar. Som behöver sol lika mycket som regn. Som behöver sina vildgaltar

–…och sina gyltor! säger Vildgalten.

Och sen pratade vi om annat.